Min Hasse
Var inne på Hasses uppfödares hemsida. Brukar gå in där ibland och läsa vad som händer där nere i Skåne. Stötte på detta från dagboken:
"Hoppas ni har läst i gästboken om Hasse, alltid lika roligt när det går bra och särskilt för en sådan liten stackare. All heder åt hans Matte Camilla som lyckats lösa knutarna för honom så han får ett lyckligt liv!!!" (rednecksdogs.se).
Så kul att läsa :) Kommer inte ihåg om jag skrev så mycket om hur Hasse va innan,men kan göra det igen. När Hasse va runt 8 veckor så va det en familj som va och tittade på honom. Barnen i familjen tog genast upp honom och ville gosa,men de lyckades att tappa honom rätt ner i golvet så han sprang skrikandes i väg ocg gömde sig. Uppfödaren ville därför inte sälja honom till dem,eftersom Hasse nu inte litade på dem. När andra kom för att titta på honom sprang han och gömde sig och de ville inte ta chansen med honom för han va inte som de hoppades. De ville inte ha någon hund som bara sprang och gömde sig. Vet inte hur många som va och tittade på honom,men Hasse litade iaf inte på några. När jag sedan såg Hasse och bestämde mig för att åka och hälsa på honom va han rädd för mig också. Men när jag hade lite godis så kom han iaf fram och han verkade gilla mig. Jag vågade ta chansen och tänkte att om jag bara gav honom tid så skulle han nog bli en helmysig hund. I början ville många komma och titta på Hasse,men han va rädd för främmande människor och om någon kom sprang han genast under sängen. Men jag vande honom vid att det kom folk och till sist slutade han att gömma sig. Nu är han världens goaste hund,även om han kan va extremt busig ibland. Ångrar inte att valde att ta hand om honom.
Mitt lilla busfrö :)
