millansfantastiskaliv

Säg det som varar för evigt?! I söndags tog min lilla korta kärlekssaga slut. Det va han som kom med beskedet att han inte har några känslor, iaf inte såna känslor som behövs i ett förhållande. Kändes extremt tråkigt att höra för jag tyckte ändå det kändes bra. Men man kan ju inte tvinga fram känslor och det va bäst både för honom och mig att det tog slut. Även om jag inte hade jättestarka kärlekskänslor så kände jag ändå att jag kunde få det. Vi har träffats rätt intensivt i ungefär två månader så det känns tomt att det tog slut bara så där. Jag som aldrig gråter, grät typ hela söndan och lite i måndags. Mest tror jag det beror på att det tog slut så snabbt, utan förvarning och att jag nu än en gång står ensam kvar, tillbaks på ruta ett liksom. Jag har bara fina minnen av honom så det va de jag tänkte på och började gråta. Så klart får jag skylla mig själv för jag lyssnade på känslosamma låtar. Men jag tror ändå jag behövde gråta ut, det känns som det blev lättare att gå vidare då. Jag kommer inte direkt leta efter nån ny utan vänta och se vad som händer. Mina vänner betyder också mycket, mer än vad de gjorde innan. Men det känns jobbigt att va ensam singel igen och jag kan säkert uppleva en press av jag måste hitta nån för att jag ska slippa uppleva mig ensam i gänget. Som tur är har jag Hasse också och det är en stor tröst.